Före loppet

Jag tog nattåget till Ö-vik kvällen före loppet. Den här gången kom tåget i tid (till skillnad från förra året), så resan upp gick fint. Så fort konduktören kollat biljetterna, bäddade vi liggvagnen och la oss att sova. 6,5 timme senare gick larmet, och det var dags att göra sej i ordning för att komma av tåget.

Efter att ha sovit lite till på en träbänk på stationen, åt jag hotellfrukost på Elite hotell i hamnen. Sen konkade jag mitt bagage till Skyttis, och satte mej i fiket och tog det lugnt (jag kan ha slumrat till på en plaststol i ett hörn en kvart). Inför start hann jag med materialvård (byta stavtrugor) och vallning; till sist provkörde jag skidorna lite innan start - det var trögt! När vi inväntade starten, i värmen inne på fiket, så träffade jag på Magnus - som jag lärt känna under tidigare år. Alltid kul med ett bekant ansikte!

Början av loppet

Det var en gnistrande vacker vinterdag, och som gnistrande vinterdagar brukar, så var det också en kall vinterdag. Vid tiden för start var det -13’C, och under natten hade det kommit ett tunt lager nysnö, så spåren kändes väldigt sträva. En liten tröst var att jag hade bra fäste i uppförsbackarna (och det är mycket uppför i början av banan).

Masstart på längdskidor är en speciell upplevelse. Alla vill komma fram, och få en så bra position som möjligt. Samtidigt är det kanske inte de vassaste armbågarna som orkar staka på i det jämnaste tempot. Efter några kilometer började vi ändå sortera oss någorlunda, och det gick att fokusera på åkningen mer än omkörningarna.

Det mest spännande avsnittet på det 13,7km långa spåret var Långbacken (efter 9km). Den är ca 500 lång och har en ganska skaplig fallhöjd, så man kommer upp i rejäl hastighet (42 km/h enligt min klocka). I år tänkte jag att backen kanske inte skulle kännas så farlig, eftersom det var så trögt i spåren? Well, Långbacken hade inte fått det PM:et - jag kände mej som Bambi på hal is (i 42 km/h), men lyckades på något vis hålla mej upprätt.

Mitten

När jag kom in mot varvning, så kom jag ifatt en åkare som jag hade jagat sen mitten av första varvet eller så. Vi småpratade lite, och förstod snart att vi hade ungefär samma målsättning för dagen - att genomföra ett lopp som ger seedning till Vasaloppet runt led 6 eller så. (Jag är redan seedad till led 6, men ville gärna se om jag ligger rätt träningsmässigt.)

Vid varvningen stannade jag till och tog en koffeingel som komplement till sportdrycken, så jag tappade min åkarkompis en stund. Men efter de inledande uppförsbackarna kom jag ifatt igen.

När vi hade kommit upp på högplatån hamnade vi i ett tåg som höll ett makligt tempo. Spåren slingrade fram och tillbaka, och i en passage där man mötte de som låg ca 500m bakom mötte vi loppets ledare. I det läget kändes det lite knepigt att börja köra om, vi ville ju inte blockera för de som kör snabbast. Men till sist gick det för makligt i vårt lilla tåg, så jag kollade bakåt, gick ut i omkörningsspåret, och gjorde ett ryck. Jag, min kompis, och en till drog ifrån och hann tillbaka till högerspåret med god marginal.

När vi hade kommit ungefär halvvägs på andra varvet (och därmed på hela loppet) blev vi till sist omkörda av de första åkarna. Men det måste ha varit något med fartvinden, för jag kan svära på att vi drog upp tempot efter det. Det kom en tredje och körde om ganska snart, men sen höll vi undan till de sista kilometrarna på andra varvet.

Avslutningen

När vi kom ner till varvningen sista gången stod klockan på 15:02 - vi hade gjort andra varvet på mindre än en timme. Jag stannade upp lite extra för att hinna ta en gel även denna gång, och jagade ifatt min kompis i backarna. Sen höll vi ett ganska högt och jämnt tempo. Det började märkas att det gled bättre i det högra spåret, där fler hade åkt. Vi märkte också att våra skidor gled olika bra i olika sektioner.

Efter att vi hade kört nedför Långbacken en sista gång tog min kompis en förning, och nu började jag märka att jag hade svårt att hänga med. Hon gled ifrån bra i utförsbackarna, och jag sprang på så gott jag kunde i uppförsbackarna. Det var ett härligt fartfyllt lopp, och jag fick se mej slagen med 14s i mål. Min sluttid blev 3:05:26 - och det känns som en bra tid för mej den här dagen.

Nedvarvning

Som ett värdigt avslut på dagen, så blev jag upplockad av min kollega Anders - och så tog vi en en tur till en bra kvarterspizzeria. Det var precis den näring min sargade kropp behövde efter den här dagen!

(Nu sitter jag på stationen i Ö-vik och väntar på nattåget hem. Men vad väntar härnäst?)